Barnteckningar

Alla barn gillar att rita. Dagens barn har gott om kritor och papper, men så har det inte alltid varit.
Pojkens mormors far gjorde serieteckningar i blyerts på det papper som råkade finnas i hemmet för ca 90 år sedan. Undrar om han kopierade eller kom på motiven själv.
Läs gärna pratbubblorna och tänk på att det är skånska.
Bilden från Skomakeriet tycker jag är väldigt rolig, den skildrar 20-talets julbrådska på en mindre ort.

 

Grek_rita_2Skanna0003Slaktare_ochSkanna0001

Stridshästen

250px-gustavus_adolphus_at_the
Litet mer fakta om gårdagens bloggmotiv.
Kungens häst överlevde Lützen
På Livrustkammaren kan man beskåda Gustav II Adolfs häst.
Hästen Streiff är ett av Livrustkammarens mest populära objekt och det ingår också i museets logotyp. Det var den hästen som Gustav II Adolf red i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Den svenska hären utropades som segrare, men förlusterna var förödande. Kungen dog, tillsammans med en tredjedel av de stridande. Kungens häst överlevde dock slaget, trots en skottskada i halsen.
När Streiff dog kort därefter beslutade man att bevara skinnet och kvarlevorna transporterades till Sverige, tillsammans med kungens lik. Sedan dess har Streiff, med undantag av några korta uppehåll, funnits att beskåda på museet.

Streiff införlivades snart i den svenska nationella mytologin och historierna kring hästen är otaliga. Streiff är av rasen oldenburgare, en ovanlig syn i den svenska armén, där man vanligtvis använde sig av mindre hästar, så kallade klippare. (Det har spekulerats om Streiffs storlek och snabbhet bidrog till att kungen kom ifrån sin här och på det sättet blev ett lättare byte för fienden.)
Enligt ett bevarat kvitto från november 1631 betalade Gustav II Adolf ettusen riksdaler för Streiff. Det var väldigt mycket pengar på den tiden, vanligtvis kostade en häst mellan sjuttio och åttio riksdaler.
Kanske red kungen hästen redan i slaget vid Breitenfeld i september samma år, då den svenska hären var lyckosam. Streiff ansågs kanske föra tur med sig och var därför värd sitt höga pris, menar Eva-Sofi Ernstell, som är chef för samlingarna på Livrustkammaren och som skrivit en bok om Streiff.

Det sägs att Streiff efter kungens död stod stilla med hängande huvud i tre dagar utan att vilja äta. I sorgeprocessionen deltog över tusen personer till häst, bland annat fyrahundra ryttare från Smålands kavalleriregemente. Även Streiff ingick i processionen genom Tyskland och hästen dog troligen under våren 1633 i hamnstaden Wolgast, som då tillhörde svenska Pommern.
Den uppstoppade Streiff utgör ett prov på utsökt hantverk och än i dag konserveras djur på liknande sätt. Ovanligt nog är namnen på yrkesmännen bakom Streiff kända; en hovsmed vid namn David flådde huden, apotekare Kasten Meyener betade den med alun, salt och mjöl och träsnidaren Jost Schütz har nämnts som den som färdigställde Streiffs stomme.

Under de dryga 350 år som Streiff varit utställd på museum har hästen gått igenom många umbäranden. Den klarade sig märkligt nog så gott som oskadd från den stora slottsbranden 1697. Under andra världskriget var den evakuerad till ett skyddsrum utanför huvudstaden.
Streiff har restaurerats och undersökts flera gånger, senast med DNA-teknik. Museets personal ville undersöka om skinnet kom från en och samma häst, vilket proverna bekräftade.
Länge sågs Streiff som ett unikt museiföremål, som världens äldsta och bäst bevarade häst, men det visade sig nyligen att den har en like, berättar Eva-Sofi Ernstell. Hon upptäckte nämligen att kungens kontrahent på slagfältet, den tyske fältherren Albrecht von Wallenstein, också lät stoppa upp sin häst från Lützen. Det är troligt att svenskarna hörde talas om att Wallensteins häst hade bevarats och kanske tog man därefter beslutet att göra på samma vis med kungens häst.
Eva-Sofi Ernstell har själv varit och sett Wallensteins häst Mein Godt, i Cheb i nuvarande Tjeckien. Det visade sig att Wallensteins häst hade liknande attribut som Streiff, med sadel, värja och fältherrens spetskrage bevarade.
Caroline lagercrantz


Av: Caroline Lagercrantz
Publicerad i Populär Historia 1/2005

 

Streiffs skinn ligger omlott i skarvarna vilket gör hästen lite mindre än vad den var i verkligheten. Streiff har idag en mankhöjd på 146 cm. En modern oldenburgare har mankhöjd på 165-175 cm.

Stridshingsten Streiff är den häst som Gustav II Adolf red när han stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632. Hästen följde med i sorgeprocessionen genom norra Tyskland, men dog efter en tid.Under våren 1633 bereddes och preparerades huden och monterades senare på en furustomme. Första gången hästen omnämndes var i samband med en fransk ambassadörs besök i Livrustkammaren 1644. Gustav II Adolf köpte hästen av översten Johan Streiff von Lauenstein för 1000 riksdaler, en stor summa för den tiden. Streiff finns i Livrustkammarens logotype.
Hästen på dagens målning torde inte vara Streiff då färgen är en annan. Denna bild föreställer kungen vid slaget vid Breitenfeld  1631, där katolikerna besegrades i grund och den svenska armén vann en av sina största segrar genom tiderna.

Detta m?ste man g? p?

Trofast – hov och tass i kunglig tjänst

Stridshästen Streiff“Trofast – hov och tass i kunglig tjänst” är namnet på nästa stora utställning som öppnar i Livrustkammaren, den 20 mars 2010. Temat för utställningen kommer att vara hundar och hästar – kungars och drottningars, prinsars och prinsessors. Hundar och hästar är människans äldsta och mest närstående vänner bland djuren och de har även spelat en stor roll för våra kungligheter genom historien.

 

Hundarna följde dem på jakt eller gav värme och trygghet under mörka nätter i slottets salar. Hästarna förde kungarna snabbt och lätt på sina ryggar genom land och rike. De kläddes i de mest fantastiska sadlar och färggranna täcken för att ge lyskraft i festliga parader vid kröningar och bröllop. “Trofast – hov och tass i kunglig tjänst” blir en utställning för hela familjen. Här kan alla känna igen sig i förhållandet till de älskade djuren och fundera över likheter och skillnader i hur vi behandlar dessa djur idag och hur man gjorde förr.

 

Utställningen pågår 20.3 2010 till 30.1 2011

 

Tjat om sn?

Det blir lätt lite tjatigt med snön.
Man hör hela tiden är att det är så hemskt att inte tågen går i tid, flyget är försenat etc.
Men tänk efter, vad kan man förvänta sig. Vid svåra oväder och naturkatastrofer så står sig människan slätt. Hur ska ett tåg kunna ta sig fram i djup snö och is på spåren.

Vi rår inte över vädret och när det kommer så mycket snö finns det ingen teknik som kan ta bort  allt på en gång.
De som klagar kunde ta med sig varsin snöskyffel och gå ut och skotta i stället för att gnälla.
Vi kämpar mot all snön hos oss. Igår kunde inga bilar komma fram så vi fick stanna hemma. Idag har vi fått hjälp med att rensa vår infart. Det är vi tacksamma för.

 

Sn_gubbeSnrjt_ed

Kan det bli v?rre?

Igår eftermiddag såg det ut så här. Nu har det snöat och blåst i över ett dygn till, så nu ser vi inte vårt staket alls längre.
Det känns som om vi sitter i en vit kall grav, det är minus 20 grader.
Blir det en morgondag?
(PS Det blev en ny dag och MINUS 28 grader )

 

Sngrind_edSn_staket_edSn_tak_ed

Favoriter i repris

Känns bilderna igen?
Ja, de har tidigare varit med på denna blogg i somras.
Det är när ett av mina barnbarn hade fått marsvin som hon visade för sin kompis.
Jag kollade nyligen vilket ämne som haft flest tittare på min blogg och det var just detta, som jag då kallade Gulliga Marsvin.
Det är tydligt att svenska folket vill se bilder på gulliga djur så jag kör en repris.
Det är intressant att se hur besöken på bloggen stadigt ökar. Jag försöker analysera vad som ådrar sig mest intresse och återkommer nog med fler teorier.

 

Marsvin_qorolla5Marsvin_dwrga3Marsvin_lina_hanna5

Mer fr?n Varberg

Hotellet i Varberg bj?d p? m?nga ?verraskningar. En m?lad port med en g?st som visade sig vara Jan Myrdal. Han har ocks? varit g?st i levande format.

Man har m?nga pittoreska inslag? i interi?ren.
Ute p? stan finns ocks? v?lbevarade gamla tr?hus som bidrar till en trivsam atmosf?r.

?

Varberg_portVarberg_myrdalVarberg_vykortVarberg_guld_ed

En p?rla i Varberg

Gästis är ett verkligt trevligt och orginellt hotell mitt i Varberg.
Det finns mycket att berätta om det, men titta gärna själv på deras hemsida.

http://www.hotellgastis.nu
Jag tog bilder på en del detaljer som gjorde intryck på mig.
Det mest ovanliga är väl att man kan låna, köpa och t.o.m. få böcker av alla de slag medan man bor där och hela hotellet är som ett bibliotek.
Själv var jag frestad att köpa flera fina böcker, men så ska man ju bära hem dem också så jag nöjde mig slutligen med en lättläst pocketbok av Anna Wahlgren.

 

Gstis_gatanGstis_skyltGstis_entrenGstis_automatVarberg_blommor